Summertime Blues med Allan -gänget
Alltid i mellanåt känns det som om sommaren är som bäst mitt i semestern och i synnerhet då Allan & The Astronauts gjort keikkan på Fondis Street Blues. Egentligen hör man inte så mycket blues på Street Blues (undantag då Cotton Blues Band uppträder.
Men dessa rutinerade rävar kunde göra en keikka så, att alla spelar på olika planeter och ändå blir slutresultatet super.
Det blev en samling av klassiska låtar från 60 och 70 -talet kanske någon snuddade vid 80 talet.
Bowie fanns på biisilistan och naturligtvis Lennon / McCartney, tror inte de har gjort en enda spelning utan några Beatles klassiker. I låten Back in the USSR imiterade Ile en Boeing, eller kanske en Antonov/Putolev.
Absolut sommarens härligaste upplevelse på blues/rock -fronten.
Ilkka Allan Niemi, Hippi Hovi, Ari-Pekka Toivari (med sin fina Ludwig trumset) och Tom Nyman
Här är det full rulle.
Tom Nyman sjöng solo i flera låtar, When a Man Loves a Woman fick publiken att tystna och gunga i takt
Ari-Pekka Toivari
Hippi Hovi agerade också konferencier
Trots att det inte var så varnt som vi var vana vid och blåsten tog hand om Nikonistens mjäll var det många i publiken. Kändes härligt när Fondis rullade ner markiserna och tände värmarna. Ännu lite kritik angående serveringen, kunde det inte vara en idé att ha kranar med öl, lonkero, cider. Kön till bardisken var konstant ända till ytterdörren.
Här rockades det ordentligt
Ili hanterar många olika instrument, har dock inte hört honom spela zittra - ännu
Allan & Hippi!
Vid Nikonistens bord (kom i god tid kl 14) satte sej förutom min vän Heikki Kallio också ett par från Vanda, som turistade genom landet. De skulle kolla läget i Vasaaftonen. Men de kom aldrig längre än till gågatan och blev helt tagna av konserten.
Förutom Jukka är det inte kanske så många som har en äkta Allan and the Astronauts t-skjorta.
Allan and the Astronauts, Hippi Hovi, Ilkka Allan Uolevi Niemi, Ari-Pekka Toivari och Tom Nyman.
Keep on Rockin' boys!
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Härlig stämning på parkkonserten Operapärlor
Alltid i mellanåt råkar Nikonisten vara på rätt ställe vid rätt klockslag. Vasa stadsorkester ordnade en herrlian parkkonsert på lördagen klockan 15.
Speciellt med denna konsert var att orkestern spelade inne i stadshuset, men konserten striimades på jätteskärm utanför stadshuset. Publiken fick sitta utomhus i kyrkparken intill lotsstatyn och njuta av både musik och piknikkorg. Vilken härligt somrig kombination!
Uppskattar att det var över 300 personer i publiken, kanske rentav 350. Solen sken, som det bör i Vasa.
Vasa stadsorkester , dirigent Tomas Djupsjöbacka.
Mycket publik i kyrkparken, hela familhjer samlades på filtar och njöt av piknikkorgarna
Kevin Greenlaw, baryton, en av konstertens solister
Marjukka Tepponen, sopran, konsertens andra solist
Konsertmästare Maano Männi kommer att leda orkestern inkommande lördag klockan 15. Då bjuds det på lite svängig och jazzande musik. DEt blir mycket intressant.
Tomas Djupdjöbacka och orkestern kan bara vara nöjda med konserten. Publiken stornjöt.
En fin idé, hoppas vi får uppleva flere likadana konserter. Kanske vi en vacker dag får hela orkestern ut framför stadshuset.
Jazzig torsdagsafton
Alltid i mellanåt tar Nikonisten sej ut till stadens aktiva centrum. Denna kväll uppträdde Reija Lang med Ralf Nyqvist trio på Fondis Street Jazz.
Dagen var säkert den varmaste i sommar, men Street Jazzen körde i lämplig skugga.
Reija körde ett fint gig, dessutom helt tvåspråkigt. Hon har uppträtt på Street Jazz i flera års tid. Mycket proffsigt och engagerat gig.
Ralf Nyqvist trion stöder sej på, förutom Rafas kapellmästerskap och hans hantering av keyboard, erfarna jazzrävar, Pelle Jansson på kontrabas och Leif Östergård på trummor.
Några foton:
Ralf Nyqvist, Leif Östergård och Pelle Jansson värmer upp stämningen.
Pelle Jansson på kontrabasen
Reija Lang på Street Jazz scenen
Raija Lang
Det var mycket publik på jazzen denna gång. Fanns publik också längs gågatan. Härligt att Fondis fixar dessa kvällar. Men publiken kritiserade ganska kraftigt servicen. Låååånga köer, det måste fixas.
Rafa Nyqvist, Leif Östergård, Reija Lang och Pelle Jansson.
Några till foton hittas i WEBFOTOALBUMET!
På markna' i Kstad
Alltid i mellanåt ordnas sommarmarknad i Kristinestad, men inte i fjol pga pandemin. I år 'bredde' arrangörerna ut marknaden till fyra dagar, så det inte skulle vara så mycket trängsel. Vanligtvis är det fullsatt på marknadslördagen.
Snart kan NIkonisten utantill alla säljares platser och produkter.
Trevligt var det nog, men gårrvarmt, måste inhadla en sommarhatt för att försöka rädda livet på de två sista hjärncellerna.
Vy från huvudstråken
Alla möjliga frassar å woodooartiklar till salu?
Nu var det dags för mellanmål. En liten flaska 'käll'vatten fick man köpa för futtiga 2,80 evrå.
Automatvapen (leksaks) bland dinosaurier och fredsduvor.
Hittade inte lämplig storlek varken på ostarna eller skorna.
Godis fanns det gott om. Undrar om tandläkarförbundet sponsorerar?
Loppisar i lååånga rader. En del produkter kände Nikonisten igen från tidigare marknader.
Å naturligtvis vackra Ulrika Eleonora
På hemvägen bled det efterrättspaus vid Kaskö gästhamn.
Sommarsvängig jazz vis Kronofogdehuset
Alltid i mellanåt styyr Nikonisten till födelseorten, Gamlakarleby. Nu var det äntligen dags att besöka släktingar på Risbacka i Såka, där jag var dräng i undomens sommar. Välkommen var jag och fick mat, dryck å många minnesrika diskussioner.
Efteråt, tänkte försena mej, var det dags att i sommarvärmen lysna på härligt jazziga toner. Martin Söderbacka, Eevalotta Matikainen och gästartisten Jonas Rintala underhöll i över en timmes tid den somriga publiken.
Mera är på kommande, kolla på Söderbacka-Matikainen Duo, eller eLive jazz.
Somrig publik på Krononfogdegårdens konsert i Kokkola
Eevalotta Matikainen, MArtin Söderbacka och Jonas Rintala
Kronofogdegården i Kokkola, restaurangen drivs av Gastro Kettu Oy.
Jonas Rintala
Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka
Några foton till hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Bland björnar och busungar
Alltid i mellanåt får Nikonistmoffan konstiga idéer, som att t.ex den varmaste dagen packa dotter och dotterson i bilen och köra till Etseri.
Men roligt hade vi nog hela tiden och så fanns det ju både glass och Trip.
Pandan Lumi tog det ganska easyt, kolla sovställningen. Pyry tuggade i sej bambu på löpande band. Synd det var så varmt att de inte orkade spralla på utomhus.
Verkar vara en mycket skön sovställning.
VI hälsade också på Hälge.
Hälges o Gullans Lill-Hälge, säkert inte så många veckor gammal Så blev det korvgrillning. Man fick inte göra upp eld pga skogsbrandvarningen, men djurparken hade fixt en gasgrill till pausplatsen - många plus för det.
Inga karuseller men många sorters gungor!
Härligt att Uttern var på lekhumör, kunde sitta hur länge som helst och följa med
Mamma Jonna tog sej igenom landets värsta flow - bana. Jag fick svindel av att bara se på
Under tiden hon apade sej kollade vi pojkar farmdjuren. Lammen var ju intressanta. Lärde mej igen en gång att Alex hinner jättelångt på 10 sekunder. Som tur var hittade han ingen 'hälytysnappi' á la brandman Sam att trycka på.
Efter en fullpackad dag började vi köra mot Vasa. Jag frågade vad som hade varit bäst på hela dagen. Alex svarade blixtsnabbt: kossorna - Muuuuu!
Ny färjförbindelse lockar till relax
Alltid i mellanåt landar Nikonisten (som de sko säga i Sverige) på helt nya ställen. Trots att Nikonisten bott länge i Vasa, har det aldrig blivit nå besök till Gubbgrund (Ukkokari).
En orsak är, att det finns lite vatten mellan fastlandet och grundet (ca 16 m på längden) en annan orsak är att Nikonisten simmar lika bra som en hovtång.
Men nu har innehavarna och drivkraferna av nybyggda skärgårdsrestaurangen (Marko Latvala och Jukka ’Juuso’ Ahola) byggt en lokalfärja mellan ön och riket. Tyvärr ännu utan Tax Free.
Tidigare fanns på ön en sommarstuga och bastu.
Restaurangen är öppen året runt. Lämpligt ställe för både firma- och privatfester. På sommaren kan man komma dit med båt eller lokalfärjan och vintertid med skidor, snöskoter eller bil.
Love Boat 'Eukko' tar besökarna från 'riket' till 'holmen' Gubbgrund. Eukko -namnet blev framröstat. Kanske med en liten koppling till när man lägger ut nät. Ukko soutaa men Eukko håller i taktpinnen. I vissa fall ännu hemmavid?
Passlit inför Nikonistens besök giggade Samae Koskinen på terassen. Honom fotade Nikonisten i mars 2019 på Ritz, då som helt okänd artist. Nu spelas hans låtar hela tiden på radion. Samae kör med ganska enkla låtar med jordnära texter. Men så gör också många andra artister. Man Samae har faktiskt en närkontakt med publiken. Inte alls allsång på Skansen - utan snarare, hej vi e nästan grannar feeling
Samaes musik är mysigt rullande med jordnära texter. Han sjunger om mormor, sol, dopamin, vänner och öl med glimten i ögat. Precis lämpligt på en solig och varm julikväll.
Företagarandan på Gubbgrundet är kännbar och nära dej. Ägarna (med familj) är närvarande. Juuso uppmärksammade de flesta kunderna personligen.
I ett skede satte han sej ner bland publiken.
Nikonisten anar och gissar, att den Marko Latvala som står bakom disken, kunde vara trummis i Elonkerjuu?
Det känns så härligt att musiken/kulturen/människorna kan mötas igen - herrlit!
Samae Koskinen avslutar en fin gig på Ukkokari Saaristolaisravintola för första gången ever!
Denna utfärd till Gubbgrundet var superlyckat. Regnet skickades i god tid vidare och naturen bjöd på härligt väder (tyckte inte de bromsarna jag klistrade fast i fönstren)
Gubbgrundet i Gerby hamnar nog på 'do it again' listan.
Stråkar i Sommarkvällen
Alltid i mellanåt avnjuter Nikonisten sköna toner i aftonmusikens tecken. Denna gång blev det en fin konsert i Oravais kyrka.
Under en konsertpaus (Remells Orkester "Framtidshopps orkester") beslöt fyra musicerande unga damer att bilda en stråkensemble. Cellisten Mikko var med på en övning och hakade på.
Så samlades repertoaren till en entimmes aftonkonsert i Oravais kyrka med Sibelius, Bach, Vivaldi och någon överraskning.
Publiken njöt från 'Skön är den jord' ända till finalen, 'The Prayer' (Sager & Foster). Inte så stor publik, men den var 'tät'. Märta Storsjö höll en aftonandakt och Martin Klemets ackompanjerade på orgel.
Man kunde nästan påstå att det var gårrvarmt i kyrkan.
Reidunn Manderbacka (1:a violin) är konsertmästare i Remells orkester
Kvintetten: Reidunn Manderbacka, Ingela Duvnäs, Jaana Kuoppamaa, Märta Storsjö och Mikko Leppikangas.
Till en del var ju kvällens konsert ett resultat av kreativitet pga pandemin, lite som ett corona-projekt. Nikonisten tycker, att det är ett bevis på att vi går mot bättre tider. Gäller bara att kämpa på.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Fartfyllt på Street Bluesen
Alltid i mellanåt, såder vartannat år efter nutida tideräkning och begränsningar, besöker Nikonisten Street Bluesen på Vasas gågata.
När jag skriver på Vasas gågata menar jag det verkligen. När det var dags för fasadrenovering, flyttade evenemanget (med jazzen) till Pation, innergården. Passade inte alls, tyckte Nikonisten och hoppade över många evenemang. Sen kom pandemin.
Men nu i det tropiska klimatet (regn å +30) blev det en kort runda. Kvellens artist var The Nipples.
The Nipples, eller som lokomotivet Markku Keho kallar bandet 'nuoriso-orkesteri', har varit verksam i många år.
På scenen hittade man: Markku Keho, Nappi Aaltonen, Peter 'Lido' Salonen, Stefan Brokvist och Stefan 'Kilju' Lindblom
På menyn fanns en massa bekanta låtar och publiken trivdes.
Vasa har en fantastiskt fin sommargågata och just den här typen av evenemang passar dit utmärkt. Utanför Fondis bjuds det på blues på tisdagar och jazz på torsdagar.
På fotot Markku Keho, Stefan Brokvist och 'Nappi' Aaltonen, alla erfarna scenrävar.
Stefan 'Kilju' Lindblom hör man ofta på bas, men han är också skicklig gitarrist
Publiken var mera än nöjda. Man kunde känna hur de har längtat efter dessa terasskonserter. The Nipples bjöd på en helkväll med klassiska toppenlåtar. Så här skall det ju vara. (kanske int så sveittåt)
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Att tanka själen med tankar
Alltid i mellanåt måste Nikonisten påminna sej själv om, att det finns bilder också efter jävla pandemin. Instängt, unkelt och spindelvävkänsligt mellan öronen! Ordnas det int nå häppenings får man fixa en själv.
Tankar, fyrön ca 17 kmutanför Kokkola har alltid varit kärt för mej. Redan som antipyroman (medlem av Gamlakarleby frivilliga brandkår som riktigt ung) fick jag resa med Seiskari till Tankar. Och så blev en lillan del av hjärtat kvar på Tankar. (damsektionen kallades f.ö. för Slanglösa Brandkåren, red anm).
Fyrön steg ur havet ca på 1200 talet. De första invånarna var säljägare, där finns ett litet museum ang säljakten. Ön kallades först för Klippan och senare för Tankokari. Själva fyren byggdes 1889 och blev elektrifierad 1961.
Har besökt Tankar nästan årligen, oftast på hösten i samband med Veneziaden, men i år lite tidigare. Någon gång skall jag sova över å njuta av morgonrodnaden med mina enögda vänner.
I Håsafors hade de värmebölja, på Tankar var det 13 grader (alla på plus!) och nordlig vind. Långkalsonger!!!
Till Tankar får man kyyti av ms/Jenny (byggd 1978 och döptes tidigare till Insula Linnea), en av de större skärgårdsbåtarna. Jenny kan ta upp till 177 passagerare. Färden tar ca 1 1/2 timme. Med många kilometrar på nacken, beslöt Nikonisten att denna gång sitta i lä och inte på övre däcket, som vanligt. Färden kostar bara 10 evrå! Sen blir det en tia till om man vill tillbaka!
För Nikonisten är inte själva fyrtornet det absolut viktigaste. Kyrkan (byggd 1754) är mysigt, inte underligt att det ordnas många dsäsbon varje sommar där.
En av världens grannaste altartavlor finns här på Tankar - Moder Natur!
Tidens tand påminner om tidens gång.
På något sätt känner Nikonisten på sej att pandemin har simmat ända till Tankar ...
Nikonisten är ju också usel botanist och ännu värre ornitolog. Gissar att denna blomma är antingen komljuva eller hjärtanskär. I alla fall är det varken kattfot eller krusmynta!
Älskar både byggnaderna på Tankar och naturen. Den är så verklig och valfläskfri. Havtorns- och enrisbuskarna fogar sej till naturens lagar. Det är meningen så.
Naturstigen är väl utmärkt och en del ställen trevligt utmanande. Klipporna är härliga - borde fotas i höststormar.
Foto: Pentti Pohjonen (c)
Lärde mej som liten en vaggsång.
"Grannas skithus ha vinka omkull - vår he staar å luutar. Bäter ti ha ein rokåan ein, än ti vara ritti uutan".
Måtte denna frö gro i dina tankar!
Mera foton från utfärden finns i WEBFOTOALBUMET!