DSC 7646 1

Skillnaden mellan barn 1 och 2.

Skrivet av Sofia Donner 11.03.2021 | 2 Kommentarer

Kategorier:

När jag var gravid med Melker var det många som gjorde mig uppmärksam på tvåbarnschocken. Detta skall alltså vara då andra barnet kommer och man chockas över hur mycket mer komplicerat livet blir - eller hur mycket nya utmaningar som man möter jämfört med när man fick första barnet. Nu fick ju inte vi riktigt vad man kan kalla en normal start på tvåbarnslivet, så det är ju först nu vid Melker 5 månader som jag känner att vi har en någorlunda normal vardag. Men om det märks att vi gått från ett till två barn? Absolut! Om jag skulle kalla det för chock? Njäää! Men ändå en del utmaningar - och framförallt förändringar - att lära sig tacklas med. Känner du igen dig?

Foton

Jag filmar och fotar inte ens i närheten lika mycket Melker som jag gjorde när Sigge var bebis. Inser nu att det finns väldigt få bilder på bara Melker - oftast passar jag på att fota när det blir en gullig syskonbild. Detta har jag enormt dåligt samvete för! Måste. Skärpa. Mig! Jag menar - kolla på det här fejset!!

IMG 8692

Chillet

Jag får inte stressutslag när Melker gråter. Med Sigge så skulle jag GENAST kolla vad det var, lyfta upp, vagga, hålla nära, trösta, vyscha - ja ni fattar. Med Melker har jag fattat att jag måste få klä på mig byxorna, svälja maten etc innan gråtsituationen ska lösas. Mycket också för att man nu kan de olika gråt-sorterna mycket bättre också. Gnäll tåls att bli och gnällas en stund medan mamma kissar. Jag är också mycket mer avslappnad när det kommer till utveckling. Med Sigge hade jag utvecklingsappar - där jag hela tiden följde med och kollade "vad händer nu?", "jaha, det är därför vi hade en sämre natt!". Nu skrattar jag lite åt Fia nybliven småbarnsmamma. Jösses, dom går igenom faserna ändå - oberoende om en app skickar notis om det eller inte. Och det gör det inte lättre med sämre nätter, bara för att man läst att dom kanske kommer komma.

Vetskapen i att det passerar

Med nummer två vet man att allt är en fas, och det passerar. På gott och ont. Bebistiden passerar alldeles för fort. Med Sigge låg jag alltid steget före. Jag längtade och var så spänd på nästa grej, hela tiden. Snart får han äta mat. Snart kan han sitta. Snart kan han krypa. Snart kan han.. Ja, du ser spåret. Idag ångrar jag det så himla mycket. Att jag aldrig var i nuet, utan alltid längtade efter vem han skulle bli. Vad han skulle lära sig tillnäst. Så med Melker bara njuter jag av att han är en bebis! Bara det! När vänner med jämngamla kiddos pratar om hur stooooora deras bebisar blivit stänger jag öronen och kramar om Melker lite extra och viskar "inte du, du är så liten så!". Det är väldigt mysigt för mammahjärtat.

IMG 8751

Uppmärksamhet

Barn nummer två får helt klart mycket mindre uppmärksamhet än första barnet. Det faller sig väl helt naturligt att det blir så, men det är ändå lite tufft att känna det. Men det är ju helt vettigt att den som åker lian i gardinerna behöver ses efter mer än den som ligger och leker i ett babygym. Med Sigge sjöng jag dagarna i enda och läste böcker och ramsor och rim - Melker kan väl alla Paw Patrol avsnitt utantill lagom till sin 6 månaders dag..

Tid

Nu vet jag inte om engagemang är rätt ord, men lägg inte så mycket fokus på det. Här menar jag till exempel maten. Med Sigge lagade jag precis all mat från grunden och frös in åt honom. Tror han åt sin första burkmat när han var 10 månader och vi skulle på resa och hade inget annat val (jojo jag var lite väl extrem här). Melker får i princip bara burkmat, för jag hinner inget annat. Än är han för liten för att äta den mat vi äter, och jag varken orkar eller hinner börja laga ännu en sort. Men vi äter kokt broccoli till princip varje måltid (Sigges önskan) så då passar jag på att mosa det åt honom också, och potatis, ris eller pasta - men njäh, resten blir det dåligt av! Dock har jag en vana att alltid krydda barnmatsburkarna! Ett så bra tips! Gjorde alltid detta med Sigges mat också! Tex lax lägger jag i lite dill (pssst, köp frysta kryddor - bästa grejen att ha hemma) och köttgryta häller jag i lite timjan och persilja - ja ni fattar. Okej. Nog svamlat!

Kläderna

Sigge hade alltid matchande outfits på sig. Alltid. Han var visserligen en bebis som varken spydde eller dreglade värst mycket, så det var rätt enkelt när man inte behövde byta flera gånger per dag - men Melker..? Ja han kan se ut precis hur som helst. Oftast börjar det matchande på morgonen. Men sen, X antal spyor senare - är det mer av en överraskning vad det blir för plagg som dras upp ur någon hög.

IMG 8791Världens gladaste bebis! Jag vet inte hur vi gjort som fått två så glada och nöjda ungar, men jag tackar högre makter för det!

Jag

Nu, denna gång, är jag mycket mer ödmjuk mot mig själv. Med Sigge skulle jag så himla mycket. Komma igång med träning, träffa vänner, gå på babysim, läsa böcker, träffa andra mammor, fixa hemma - ja, allt. Nu skiter jag i allt det, på ren svenska. Ja, jag har börjat träna lite. Men bara när jag orkar, hinner och faktiskt vill. Ja, jag träffar vänner och andra mammor. Men bara när jag orkar, hinner och faktiskt vill. När Sigge var 6 månader såg man inget spår på min kropp att jag ens varit gravid - allt hade tränats bort. Nu är jag stolt över min mjuka (och inte alls tränade) mage. Min kropp har skapat 2 barn på 2,5 år. Den har gjort mer än nog för mig. För oss! Nu får den bestämma takten!

 

Kommentarer

  • Bim 11/03/2021 6:04pm (2 månader sen)

    Du skriver så otroligt levande o vardagsnära o naturligt! Kryddat med en härlig humor. Du fick mig verkligen att dra lite extra på munnen idag. Tack för det!

    • Sofia Donner 12/03/2021 3:33pm (2 månader sen)

      Tack snälla fina du, vilken hjärtkramande kommentar! <3

  • hanna 13/03/2021 8:48pm (2 månader sen)

    tack för detta inlägg

    • Sofia Donner 14/03/2021 2:07pm (2 månader sen)

      <3

Skriv en kommentar