(2021)

Skrivet av Kia Sevón 03.01.2022 | 0 Kommentarer

och
så
tog
det
slut.

men före det vill jag ge mitt sista ord
för ärligt talat blev jag 
full
i
dig.

för jag vet att poesi finns så att jag kan förklara
vad du betyder
för mig.

för hur skulle jag annars berätta

att jag befann mig
mitt i någons respektfulla kärlek
eller att våren fylldes med
långa konversationer
kramar
& 
fina ord.

hur du gav mig en sommar som vara för evigt
hur varje sommardag blev som en
solskenshistoria.

men sen kom hösten,
så mycket jag kasta bort till demoner på sista tiden
tuffa slag
med en sida av ömhet
för det är ingen skillnad hur mycket man älskar
& 
längtar efter sommaren.
den har blomstrat klart.

hur jag lärde mig  att det är okej att försvinna
för ett tag
kanske bara för att ta ett
djupt andetag
eller 
två
och omfamna hjärtat med 
sammetslena blad
& ge det näring av
klorofyll.

så jag lärde mig att ge mig själv plats,
plats att andas
istället för att kväva mina tankar
att inte låta hjärtat nöja sig
bara för att det är ensamt

"saknar du  mig?"
jo,
men jag ersatt
dig
med
mig
och insåg att jag saknar 
mig själv mer.

det
här
är
till 
dig 
2021.

hur jag sätter punkt istället för kommatecken,
och skålar för 2022
för ett år med hälsosam & ömsesidig kärlek
till mig
från mig själv.

så 2022, 
mot okända hav, vill du följa med mig?